Tryck inte på ”Rör ej”-knappen

Läste för några månader sedan i en artikel att FN anser att länderna i väst bör äta mer insekter. Argumenten var bland annat att de är mer näringsrika och mer miljövänliga (behöver mindre föda för att bli ett kilo mat samt släpper ut mindre växthusgaser) än kött. Dessutom är de lätta att föda upp. Så länge insekterna är tillagade så går det att pröva det mesta bara man överbryggar det IMG_2738 insektervisuella motståndet. Spindlar skulle jag dock aldrig pröva, men det har mer med min personliga avsky att göra. I Thailand är det inte någon brist på utbudet av insekter. De säljs ungefär som vårt lösgodis där man skopar upp så mycket man vill ha av varje sort.

 

Idag är det upp till bevis. Det är dags att prova på. Framför mig finns allehanda sorters tillagade insekter upplagda. Börjar glatt med en liten gräshoppa. Funderar inte så mycket utan slänger den i munnen. Inte alls så dum. Ungefär som saltat snacks. Tar några till. Det börjar ju bra det här. Sållar med blicken och ger mig på en silkesmask. Det visuella känns inget vidare. Konsistensen är som hårt packat potatismos och smaken ungefär likadan. Ger mig på nästa masksort. Friterad bambumask. Den här är hård och går att bryta av. Smaken kan liknas vid pommes frites. Faktiskt riktigt goda. Tar en till innan jag laddar för nästa sort. Redan vid åsynen av det som låg framför mig så visste jag vad jag skulle spara till sist. En fet skalbagge med horn. Ungefär som våran ekoxe. Tar en och funderar en stund. Det känns inte bra mentalt. Tar bort benen och skalar av vingarna. Bryter av huvudet och kopplar bort tankarna när jag stoppar den i munnen. Blundar och försöker tänka på annat. Smaken är inte så pjåkig, men konsistensen på bakkroppen är obehaglig. Det hårda skalet på undersidan känns inte heller ätbart. Mina vänner vid bordet frågar om jag vill ha mer, men jag är nöjd så det förslår. Det känns som om jag är i mål efter en hård prövning.
Tyvärr är det inte över än visar det sig. In kommer en påse med svart innehåll. När påsen öppnas ryggar jag tillbaka. En frän lukt av urinoar slår emot mig. Det här är Meng da, en vattenskalbagge vanlig i nordöstra Thailand. Flera av thailändarna runt bordet skakar på huvudet av avsky. Tar en och lägger på min tallrik. Försöker ladda mentalt. Lukten sätter sig på fingrarna. Fy fan. Tar några rejäla klunkar av min öl för att bedöva intrycket. En av finsmakarna vid bordet visar hur den ska ätas. Demonstrationen ger bara ett ännu mer motbjudande intryck. Efter några djupa andetag så plockar jag upp min kulinariska utmaning. Laddar några extra sekunder innan jag bryter av huvudet och suger ut innehållet i bakkroppen. Allt talade för att den här skulle smaka äckligt. Ack så rätt jag hade. Smaken kan närmast liknas vid surnad jäst. Hjärnan skriker ”spotta ut”, men jag biter ihop och sväljer. Det blir snabbt några klunkar öl för att bli av med den obehagliga upplevelsen. Hämtar mig en stund och känner ändå en viss tillfredsställelse. Markerar ett mentalt ”check” i min personliga loggbok och går iväg för att tvätta bort den skarpa lukten från fingrarna.
FN må ha goda intentioner med att försöka förändra matvanorna i väst. Vissa sorter skulle kunna gå hem bara man kommer över det mentala motståndet, men Meng da kommer aldrig någonsin att bli en del av den västerländska matkulturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>