Lite färska skaldjur tack

Näten ligger i högar efter att alla hjälpts åt med rensningen. Dessa nät läggs inte för att fånga fisk som man skulle kunna tro. Den eftertraktade fångsten består av små krabbor som kallas blue crab, eller swimming crab som de ibland kallas. Nattens fångst var bra och de stora plastbaljorna är fyllda med sprattlande krabbor.
Det är förmiddag och platsen är en strand vid Prachuap kiri kan några mil söder om Hua hin.
- How much for 1 kilo? frågar jag de två kvinnorna som huserar bland baljorna.
- 300 bath, svarar hon.
Säger att jag vill ha två kilo varefter hon väger upp 2,3 kilo åt mig och ökar värmen på IMG_3080 smallden gasdrivna ångkokaren bredvid. Skjuts i med de uppvägda krabborna och på med locket. Kryddning behövs inte.
Utanför stranden ligger longtailbåtarna tätt. Alla tillhör de fiskare som livnär sig på fiska just dessa krabbor. De är en viktig inkomstkälla för människorna här och merparten fraktas norrut till Hua hin och Cha-am.
Några minuter senare är mina krabbor klara. De packas i tidningspapper och läggs i en påse. Otåligt vill jag bara åka hem direkt och hugga in.
Väl hemma igen så öppnar jag mitt paket och känner bara total lycka. De här är IMG_3172 smallgoda, det vet jag. Bergsäkert. Det kan inte bli fel. Som att köpa färska räkor direkt från fiskebåten på västkusten. De här är ett mycket bra thailändskt substitut. Faktiskt det bästa jag har hittat. Oerhört pilliga att äta, men man ska inte ha bråttom med skaldjur.
Timmarna går och till slut är krabborna uppätna. Lutar mig nöjt tillbaka. Jag vill genast åka dit köpa mer. Nu på en gång. Det går ju inte, men kan jag ta mig dit i morgon tro?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>